SMAD-provning nr 55, Port Ellen, 2005-11-12

Jag hörde många positiva omdömen efter vår Port Ellen provning. För egen del upplevde jag att nivån på whiskyn till och med var högre än jag hade förväntat mig. Det verkade vara många andra som upplevde provningen på ett liknande sätt. Efter att få smaka på några riktiga läckerheter, så kan man ju bara ännu mer beklaga och sörja att destilleriet inte finns kvar längre. Nedan följer en sammanfattning av mitt föredrag.

Åka till Islay

Efter några timmars resa västerut från Glasgow(och sannolikt Prestwick) på krokiga vägar, så närmar man sig färjeläget i Kennacraig på Kintyrehalvön. Efter 2 timmars båtresa anländer man till Islay; Port Ellen eller Port Askaig.

Till Port Ellen – en fantastisk sista del av färjeturen. Först dyker Ardbeg upp i horisonten. Strax efter kommer Lagavulin och Laphroaig. Får ståpäls av att se dessa vitmålade skönheter. Så småningom uppenbarar sig hamnen i Port Ellen och det som återstår av destilleribyggnaden. Port Ellen är näst största byn på Islay och huvudort för södra delen.

Islays geografi och historia

Öns storlek är ca 4x4 mil. Idag finns 3000-3500 invånare och med Bowmore som huvudort/ö-centrum. För 100 år sedan bodde ca 15000 på Islay; alltså en kraftig minskning under 1900-talet. Typisk utveckling för glesbygder.

Islay är en mycket gammal ö; i varje fall delar av den. Västra delen, Rhinns, är ca 1800 miljoner år gammalt och är därmed bland det äldsta på hela jordklotet (jfr Erikssons, Hedemora). Islay var under flera hundra år sätet för ”Lord of the Isles”, d.v.s. härskaren över västra Skottlands öar. Islay har länge kallats ”Queen of the Hebrides”, Hebridernas drottning. Hebriderna är öarna i västra Skottland; Inre resp. Yttre Hebriderna.

Fram till för ca 100 år sedan ägdes Islay av en enda godsägare. Har därför periodvis varit mycket hårda tider som invånare på ön. Än idag är det så att några få godsägare äger huvuddelen av marken.

Havet runt Islay kan vara mycket förrädiskt. Såväl Amerikafartyg som krigsfartyg har förlist utanför Islay Sound of Islay – tidvatten gör att det blir mycket kraftiga strömmar. Här åker färjan mellan Islay och Isle of Jura på tvären i stället för som normalt i färdriktningen. Även mycket stenigt på t.ex. sydkusten è ypperligt tillhåll för olagliga verksamheter som whiskytillverkning.

Under 1700-talet fanns det ca 200 illegala destillerier på ön.

Finns också gott om torv. Med dagens förbrukningstakt räcker torven i 5000 år!

Torvbildningen har pågått i ca 7000 år och efter den senaste istiden.

Port Ellen Distillery

Destilleriet som grundades 1825 av en Alexander MacKay, byggdes först som en maltkvarn, men omvandlades snart till ett destilleri. Var några skakiga år i början med flera ägare. 1833 anlände en 18-åring vid namn John Ramsay som skulle kontrollera hur det egentligen stod till med destilleriet på uppdrag av sin farbror som hade intressen i destilleriet. 7 år senare, 1840, hade John Ramsay tagit över destilleriet och drev det till sin död 1892.

Flera pionjärinsatser gjordes under John Ramseys tid:

- Första maltwhiskyn som exporterades till USA (p.g.a. av höga skatter i Storbrittanninen).

- Regler om särskilda tullnederlag infördes först vid Port Ellen.

- Utvecklingsarbete utfördes på patent still av Robert Stein.

- Spririt safe som införts av Skattemyndigheten 1825 förbättrades.

Efter Ramseys död var det flera ägare innan det kom i DCL:s ägo 1925. Destilleriet stängdes sedan 1929 p.g.a. depressionen. Återöppnades först 1967 då också antalet pannor ökades från 2 till 4. Var då en whiskyboom. 1980-talet kom och nu var det överproduktion. Port Ellen, Caol Ila och Lagavulin ägdes alla av UDV (nu Diageo). UDV beslutade att stänga 12 destillerier på fastlandet och även ett på Islay måste gå samma väg. I princip var det då ett ”Blenders decision” att stänga Port Ellen. Produktionen var 1,7 milj. liter/år alkohol = nuvarande Bowmore-volym.

Port Ellen anses var en whisky som mognar långsamt. Det är först i 20-års åldern som den börjar visa sin storhet. Och vid nedläggningen hade destilleriet varit i drift i endast 16 år. Pannorna avlägsnades från ön under 1990-talet och vad som var kvar av destilleriet revs 2003. Port Ellen kommer alltså aldrig att återuppstå och den whisky som forfarande finns kvar blir dyrare och dyrare. Lagerhusen används idag bl.a. för att lagra Lagavulin. I början av 1970-talet byggdes också ett mälteri intill destilleriet som idag försörjer alla Islaydestillerier med malt.

De bästa faten gick till Lagavulin och Port Ellen fick hålla tillgodo med vad som blev över. P.g.a. fatbrist har det tidvis fyllts fat med 68-69% alkohol, vilket är förklaringen till varför vissa cask strength-buteljeringar är så höga i alkoholhalt. Maltens rökighet var 35 ppm, d.v.s. detsamma som för Lagavulin och Caol Ila.

Ardbeg var ju också nära att gå samma öde tillmötes som Port Ellen, men överlevde de svåra åren och har nu återuppstått som en verklig fågel Fenix.

Whiskyn som provades

Glas 1: Bowmore 12Y, 40% 399:-

Glas 2: Port Ellen 24Y/1979, 3^rd Annual Release, 57,3% 1593:-

Glas 3: Port Ellen 24Y/1979, Sherry – Signatory, 43% 930:-

Glas 4: Port Ellen 25Y//1978, 4^th Annual Release, 56,2% 1570:-

Glas 5: Port Ellen 1978/2005, Glen Denny, 800:-

Glas 6: Port Ellen 28Y/1975, Signatory, 43% 1250:-

Kvällens omröstning

Vi röstade på såväl kvällens 1:a, 2:a som 3:a. Ettan fick 3 poäng, tvåan 2 poäng och trean 1 poäng. Resultatet blev då följande:

Glas 1: 1 poäng

Glas 2: 125 poäng

Glas 3: 42 poäng

Glas 4: 111 poäng

Glas 5: 64 poäng

Glas 6: 34 poäng

Vad kostar Port Ellen?

Priserna hos några olika inköpskällor framgår nedan. För köp utanför Sverige skall man också beakta, att det tillkommer frakt såvida man inte handlar på plats.

· Systembolaget: 1554 – 2213 kr.

· LFW: ca £105 = ca 1500 kr

· Whisky Exchange: -1979, £110-120=ca1600; 1980- =ca£85=ca1200kr

· Scoma: ca 160 Euro = ca 1500 kr

· Billig Sprit: ca 160 Euro = ca 1500 kr

För en Port Ellen från 1970-talet får man alltså normalt betala minst 1500-1600 kr.

Några fakta om provade Port Ellen

Glas 2, Port Ellen 24Y/1979, 3^rd Annual Release, 57,3%

· 2001 kom den första av tänkta 3 utgåvor av Annual Release.

· Skulle bli 3x6000 flaskor.

· Utgåva 1 var också 6000 flaskor.

· Utgåva 2 var 12000 flaskor!!

· Utgåva 3 var 9000 flaskor.

· Alla är i fatstyrka och ligger mellan 56 och 59%.

Glas 3, Port Ellen 24Y/1979 Sherry, Signatory, 43%

· Signatory är idag den kanske mest välrenommerade Independent Bottlern.

· Har flera gånger vunnit Whisky Magazines utmärkelse ”Independent Bottler of the Year”.

· Grundades 1987 (?) av Andrew Symington; alltså ett ganska ungt företag.

· Tycks ha en god förmåga att leta upp såväl bra som unika fat.

· Är nu också ägare av ett destilleri. Köpte Edradour för något år sedan och där Ian Henderson nu är destillerichef.

· Anses nödvändigt för seriös Independent Bottler att äga ett destilleri.

· Här har vi den enda säkra sherryfatslagrade PE.

Glas 4, Port Ellen 25Y/1978, 4^th Annual Release, 56,2%

· Här är det 5100 flaskor.

· Femte utgåvan har nyss släppts, och där har SMAD köpt 2 flaskor till Superprovningen 13 maj 2006.

· Totalt på de fem utgåvorna har det släppts 37380 flaskor mot ”planerade” 18000 flaskor.

· Fanns tidigare utgåvor av Port Ellen i Rare Malt-serien som var billigare; storleksordningen £65 mot £100 (eller mer).

· Rare Malt-serien från Diageo kommer att upphöra; sista fyra buteljeringarna har nyss släppts.

· Kommer i fortsättningen att ersättas av Annual Release av olika whiskyn.

Glas 5, Port Ellen 1978/2005, Glen Denny, ca 57%

· Glen Denny är ju märket som vi hade på vår egen Laphroaig-buteljering tidigare i år.

· Om det här glaset utfaller till belåtenhet, så kommer vi att erbjuda det här fatet som nästa egna SMAD-buteljering och till en kostnad som är mycket lägre än marknadspriserna; ungefär halva priset.

· Vad är Glen Denny? Etiketten är ju inte vacker.

· Ett varumärke som används av Douglas Laing & Co i Sydostasien.

· Douglas Laing har i Sverige serierna OMC, Provenance och Platinum Selection.

· DL har ett stort lager av gammal whisky; endast Gordon&MacPhail har mer.

· Gamla utgåvor av Ardbeg, 1972 och 1973 som släppts under senare tid, sägs ha köpts tillbaka från DL.

Glas 6, Port Ellen 28Y/1975, Signatory, 43%

· Finns fler Independent Bottlers som har köpt destillerier, Gordon&MacPhail – Benromach, Ian McLeod – Glengoyne.

· Avsluta med kvällens äldsta whisky.

2005-11-14

Bernt Sjödin